Fototapet

Nu har jag tänkt och tänkt hela natten på vad jag verkligen vill ha som fototapet och det är ju den här bilden från första Star Wars när Han Solo och Chewbacca åker ifrån Imperiets soldater i lightspeed-hastighet.

Jag är ett jättefan av Star Wars och har alltid varit det. När jag såg det här för första gången var jag som hypnotiserad av beundran.
Därför var tapetvalet en självklarhet och blixt från klar himmel när det gick upp för mig att jag kunde ha det hemma.

Så jag googlade. Tillslut fann jag en sån bild men den var så värdelös när man förstorade den. Det blev bara pixlar stora som Lego-bitar.

Jag rådfrågade mina vänner på Facebook (har många fotografer bland mina vänner) och fick massvis med svar.

De sa att jag skulle ta ett foto på den här scenen från filmen med en bra kamera.

Efter många om och men och detaljdiskussioner gjorde jag det med perfekta instruktioner.

Jag plockade fram DVD-boxen och letade fram scenen på min dator och pausade när lightspeeden såg snyggast ut.

Fick rådet att köra min Canon 600D på ISO 100, bländaren på 16, ratten på Av och inte för guds skull glömma....

...stativ!

Och jag ställde mig med kameran och datorn i ett kolsvart rum för att undvika blänk på skärmen.

Sedan fick jag också beskrivet för mig hur man interpolerar en bild. Dvs förfinar stora pixlar när bilden förstoras till en storlek som pixlarna inte klarar av.
Interpolering fattade jag ingenting av men efter en massa trixande fattade jag att i Photoshop går man in i Bildstorlek (Image size) och slänger in fler pixlar i resolution.
300 stycken fick det bli och mycket riktigt, alla skarpa pixlar vid förstoring försvann.

Jag sparade bilden i TIFF-format eftersom Rebel Walls tar just TIFF. Bilden blev nu 3Gb stor

(Ser ni bakgrundsbilden på min dator? Kan nog våga påstå att jag är ett genuint Star Wars-freak.)

Och såhär vill vi använda fototapeten. Alltså längst bak i vårt blivande biorum. Skissade upp det i Skitch för att ni skulle få känslan och upprymdheten jag upplever.

Bilden är inte bara en stor favorit för mig med mina barndomsidoler bakom spakarna. Den ger även rummet ett djup och är oerhört filmisk och visuell. Perfekt när man ska försvinna bort i en annan värld.

Visst blev det en skön stämning istället för att det skulle vara helt svart i bakgrunden?

Eftersom både Henrik och jag är såna frälsta cineaster, tycker vi att det inte kan bli coolare än såhär.
Dessutom får man ju ett helt eget motiv i rummet.

Så himla coolt det kommer kännas. Som att sitta i ett rymdskepp och färdas till en galax, långt, långt borta...

Wow, jag kan inte bärga mig tills vi har flyttat!