tisdag 7 maj 2013

För det var fint väääääääder!


Najs verkligen. Fin dag. Härifrån ser man vårt hus upptäckte jag när jag gick hem från massagen igår.

Henrik och jag har strosat från oss till färjan, åkt över till Hammarby Sjöstad, träffat en fin hund som hette Frans Ossian som var en Lagotto. Väl där visade jag Henrik krogen Göteborg. Vi bestämde oss för att gå dit i helgen igen. Sedan knatade vi till Henriksdal innan vi gick tillbaka till Hammarbyhamnen och hämtade glass från glassbilen. Kollade på några ungar som körde lite amatör-parkour. Åkte båten tillbaka. Soft afton helt enkelt.


Nu har min bebis som har varit på lagning, kommit hem så nu tar bloggandet fart igen.


måndag 6 maj 2013

Schäslongen är uppackad och monterad


Kunde inte låta bli. Nu när lite golvyta har öppnats, ville jag genast slita sönder kartongen och ta fram divanen.
Älskar den. Den är vräkig och vulgär. J'adore!
Snart måste vi komma på vart den ska stå också. All space är mer eller mindre tjingat av andra saker.

Hittade förresten både kameran och min Burberry Prorsum. De var så gömda i föregående lägenhet att inte ens nuvarande hyresgäst hade hittat dem.
Henrik hade gömt dem...
Hrmppf!

söndag 5 maj 2013

Ruskigt stökigt...


...men det börjar bli bo-bart. Saker börjar finna en plats och kartonger försvinner.


Inget är som det ska vara sen men hinderbanorna blir färre.


Vissa rum ska vi låtsas att vi inte har sett.


Mycket är staplat i hörn. I väntan på hyllor, platser, på borrmaskiner, på inköp, på smak och tycke och planering.


Så länge det är dag, hinner man fixa nåt men på kvällen är det kört. Belysningen har inte kommit upp än.


Det lilla förådet som ska bli en walk in och förstoras, är proppfullt.


Köket städade vi helt idag. Det är det enda rum där det inte ligger nåt skräp kvar i. Dock vet vi inte hur det ska se ut än.


Skönt med ett rent kök och badrum till att börja med. Så att man har pausstationer.
Vad är det för gul tomte i hörnet?


Den gula tomten envisas med att vara med på bild.


Det här är hallen. Gigantisk sådan. Waste of space. Detta ska slås ut helt.
Ja, just det. I alla rum finns dessa svarta grejer. Det är vårt gym, spritt överallt i väntan på sin egen plats.


Badrummet kommer man knappt in i just nu. Vi har kört 7 tvättar på 2 dagar. Det hänger tork överallt.


Korridoren från hallen till vardagsrummet. Inte en grej ligger kvar löst på golvet. Innan gick det inte ens att ta den här vägen in.


Det här är hallen sett från andra hållet.


Det stökigaste och värsta rummet. Biografen. Det är så långt fram att det blir en bio att det är vårt avlastningsrum så länge. Någon bokhylla finns i dagsläget inte så böcker ligger längs alla väggar där inne.


Lite utsikt.


Vardagsrummet sett från bion.

Ja, det var det. Det går sakta. Mycket saktare än vad jag hade önskat. Vill ju göra små knep och knåp till bloggen men det är bara att glömma för tillfället. Det finns varken tid eller plats. Dessutom vet jag inte vart nånting ligger än.
Man får lära sig. Som en gåta. Lösa trådar. Dra kopplingar.
En dag bor man bara och då har man glömt detta lidande men just nu är det som öppna sår i varje led. Ont ont ont!

lördag 4 maj 2013

Vad säger man?

Ja... 80% är mycket fiffigt! Lovar att ni har nytta av minst en grej i alla fall. Checka läget HÄR!

!




Panikslagen!

Storebror ser dig, jävla tjuvjävel!

Saker har försvunnit under flytten. Min kamera och min handväska! Idag packade vi upp det sista men dessa saker är väck!
Jag mår seriöst dåligt över detta! Kameran är lika med att kunna blogga och inte bara kunna nödblogga och handväskan är det finaste jag äger och har. Vi har finkammat hela lägenheten men nada. Ingen av oss fattar vad fan som kan ha hänt. Henrik är skitsur och beter sig anklagande mot mig. Jag har magsår och det bara sprutar ut syra i magen just nu och bränner hål där det redan fanns öppna sår. Han tycker att jag borde veta vart fan de är. Jag tycker personligen att packa 48 kubikmeter helt själv och sedan packa upp lika mycket helt själv är straff nog för en person med ledbesvär men han har ändå mage att rikta detta mot mig. MOT MIG! Jag är ju den som har förlorat det käraste jag har. Lider jag inte nog i det?

Usch, jag kan inte sova. Har kollat igenom allt för trettionde gången. Vill bara gråta!

Vad fan är det här? Hur i helvete kan det ha försvunnit?!

Har precis polisanmält det till en jättesnäll polisman som hette Otto.
Fy fan vilken ångest. Dubbelångest med fientligheten från "den" som faktiskt borde stötta mig just nu.

Riktigt ledsen.

Ursäkta ett neggoinlägg men måste fan skriva av mig i sorg...