Ruskigt stökigt...

...men det börjar bli bo-bart. Saker börjar finna en plats och kartonger försvinner.

Inget är som det ska vara sen men hinderbanorna blir färre.

Vissa rum ska vi låtsas att vi inte har sett.

Mycket är staplat i hörn. I väntan på hyllor, platser, på borrmaskiner, på inköp, på smak och tycke och planering.

Så länge det är dag, hinner man fixa nåt men på kvällen är det kört. Belysningen har inte kommit upp än.

Det lilla förådet som ska bli en walk in och förstoras, är proppfullt.

Köket städade vi helt idag. Det är det enda rum där det inte ligger nåt skräp kvar i. Dock vet vi inte hur det ska se ut än.

Skönt med ett rent kök och badrum till att börja med. Så att man har pausstationer.
Vad är det för gul tomte i hörnet?

Den gula tomten envisas med att vara med på bild.

Det här är hallen. Gigantisk sådan. Waste of space. Detta ska slås ut helt.
Ja, just det. I alla rum finns dessa svarta grejer. Det är vårt gym, spritt överallt i väntan på sin egen plats.

Badrummet kommer man knappt in i just nu. Vi har kört 7 tvättar på 2 dagar. Det hänger tork överallt.

Korridoren från hallen till vardagsrummet. Inte en grej ligger kvar löst på golvet. Innan gick det inte ens att ta den här vägen in.

Det här är hallen sett från andra hållet.

Det stökigaste och värsta rummet. Biografen. Det är så långt fram att det blir en bio att det är vårt avlastningsrum så länge. Någon bokhylla finns i dagsläget inte så böcker ligger längs alla väggar där inne.

Lite utsikt.

Vardagsrummet sett från bion.

Ja, det var det. Det går sakta. Mycket saktare än vad jag hade önskat. Vill ju göra små knep och knåp till bloggen men det är bara att glömma för tillfället. Det finns varken tid eller plats. Dessutom vet jag inte vart nånting ligger än.
Man får lära sig. Som en gåta. Lösa trådar. Dra kopplingar.
En dag bor man bara och då har man glömt detta lidande men just nu är det som öppna sår i varje led. Ont ont ont!