söndag 5 maj 2013

Ruskigt stökigt...


...men det börjar bli bo-bart. Saker börjar finna en plats och kartonger försvinner.


Inget är som det ska vara sen men hinderbanorna blir färre.


Vissa rum ska vi låtsas att vi inte har sett.


Mycket är staplat i hörn. I väntan på hyllor, platser, på borrmaskiner, på inköp, på smak och tycke och planering.


Så länge det är dag, hinner man fixa nåt men på kvällen är det kört. Belysningen har inte kommit upp än.


Det lilla förådet som ska bli en walk in och förstoras, är proppfullt.


Köket städade vi helt idag. Det är det enda rum där det inte ligger nåt skräp kvar i. Dock vet vi inte hur det ska se ut än.


Skönt med ett rent kök och badrum till att börja med. Så att man har pausstationer.
Vad är det för gul tomte i hörnet?


Den gula tomten envisas med att vara med på bild.


Det här är hallen. Gigantisk sådan. Waste of space. Detta ska slås ut helt.
Ja, just det. I alla rum finns dessa svarta grejer. Det är vårt gym, spritt överallt i väntan på sin egen plats.


Badrummet kommer man knappt in i just nu. Vi har kört 7 tvättar på 2 dagar. Det hänger tork överallt.


Korridoren från hallen till vardagsrummet. Inte en grej ligger kvar löst på golvet. Innan gick det inte ens att ta den här vägen in.


Det här är hallen sett från andra hållet.


Det stökigaste och värsta rummet. Biografen. Det är så långt fram att det blir en bio att det är vårt avlastningsrum så länge. Någon bokhylla finns i dagsläget inte så böcker ligger längs alla väggar där inne.


Lite utsikt.


Vardagsrummet sett från bion.

Ja, det var det. Det går sakta. Mycket saktare än vad jag hade önskat. Vill ju göra små knep och knåp till bloggen men det är bara att glömma för tillfället. Det finns varken tid eller plats. Dessutom vet jag inte vart nånting ligger än.
Man får lära sig. Som en gåta. Lösa trådar. Dra kopplingar.
En dag bor man bara och då har man glömt detta lidande men just nu är det som öppna sår i varje led. Ont ont ont!

lördag 4 maj 2013

Vad säger man?

Ja... 80% är mycket fiffigt! Lovar att ni har nytta av minst en grej i alla fall. Checka läget HÄR!

!




Panikslagen!

Storebror ser dig, jävla tjuvjävel!

Saker har försvunnit under flytten. Min kamera och min handväska! Idag packade vi upp det sista men dessa saker är väck!
Jag mår seriöst dåligt över detta! Kameran är lika med att kunna blogga och inte bara kunna nödblogga och handväskan är det finaste jag äger och har. Vi har finkammat hela lägenheten men nada. Ingen av oss fattar vad fan som kan ha hänt. Henrik är skitsur och beter sig anklagande mot mig. Jag har magsår och det bara sprutar ut syra i magen just nu och bränner hål där det redan fanns öppna sår. Han tycker att jag borde veta vart fan de är. Jag tycker personligen att packa 48 kubikmeter helt själv och sedan packa upp lika mycket helt själv är straff nog för en person med ledbesvär men han har ändå mage att rikta detta mot mig. MOT MIG! Jag är ju den som har förlorat det käraste jag har. Lider jag inte nog i det?

Usch, jag kan inte sova. Har kollat igenom allt för trettionde gången. Vill bara gråta!

Vad fan är det här? Hur i helvete kan det ha försvunnit?!

Har precis polisanmält det till en jättesnäll polisman som hette Otto.
Fy fan vilken ångest. Dubbelångest med fientligheten från "den" som faktiskt borde stötta mig just nu.

Riktigt ledsen.

Ursäkta ett neggoinlägg men måste fan skriva av mig i sorg...


torsdag 2 maj 2013

Med risk för epilepsi


Vår lägenhet är verkligen världens finaste.
Vi älskar varenda millimeter av den.
Typ.

Men denna tapet...

...vad säger man?

Jag kan inte ens titta på den eftersom jag är rädd att börja må illa av alla mönster. Lite som ett kalejdoskop. Det snurrar i hela skallen. Jag är superkänslig för mönster. Discostrobbar får mig t.ex att vilja kräkas.

Så innan jag får ett epilepsianfall, vill jag fråga er. Hur tar man bäst bort en tapet om man inte ska måla över den?

onsdag 1 maj 2013

Ack, ack...


Vi sitter i köket. Jag tänker på hur mycket det är kvar att göra...


Henrik är i telefonkö. Med skatteverket. Ska deklarera.


Jag ruttnar och går runt för att se om jag kan göra klart nåt snabbt.
Badrummet behöver ställas i ordning men det tar jag sen. Det är mindre viktigt.


Går istället till walk-in closeten men jag kommer inte ens in. En byrå är inställd där för att den stod i vägen annars. No entrance/exit there...


I sovrummet ligger en divan i originalkartong. Jag tänker att jag kan bygga upp den men inser att det inte finns nån ren yta den kan stå på som färdigbyggd.


Kollar sminkbordet. Där finns en massa skrot jag inte vet vart de ska stå.


Kanske kan jag dra in fåtöljer i biorummet tänker jag. Ta bort dem ur vägen. Men där inne står en massa kartonger fullproppade med böcker som för mig fysiskt är orubbliga. Vi har ju ingen möbel att ställa dem i heller så de får fan stå kvar.


Tänker att jag kan flytta nåt och komma åt burspråket.
Nähepp. Nej.


I vardagsrummet skulle jag kunna ställa sideboarden på plats och det inte vore så att det står ett 100kg's gym på dess framtida plats...


I hallen står verktyg och svarta sopsäckar med skor som ska vara inne i walk-in closeten men det gick ju inte.


Så jag sätter mig åter i köket och tittar på Henrik som har gått från kötid 165 personer före till 23 personer före. Det är det enda framsteget jag ser idag.