Älskar Wrapp!

Idag träffade jag en kompis och fikade. Sedan skulle vi springa lite ärenden som posten, apoteket, Mac-store etc.
Jag kom på att jag hade en Hemtex och en Indiska på min Wrapp-app. 25 kr och 50 kr.

På Indiska köpte jag 8 stearinljus. Det kostade totalt 60 kr. Fick casha enbart 10 spänn.
Alltså, ni måste ladda hem denna app! Den är tokbra! Den var bättre förut då de hade Clas Ohlsson och sånt men de har fortfarande en del erbjudanden som man faktiskt vill använda.

När jag gick till Hemtex, hade de rea på vissa grejer. Och det gällde köp 2 men betala bara för 1. Jag hittade dessa stora ljuslyktor för 79:- stycket. Fick alltså två stycken för 54 spänn. Hon frågade om jag ville bli medlem. Sure sa jag och skrev på. För det fick man 50:- i välkomstpresent. Klockrent tyckte jag och köpte även de mindre ljuslyktorna som kostade 49:- styck + en på köpet.

Vilka bra kap va?
Älskar när det känns som att man rånar affären och att det inte är dem som rånar en.
Som det annars alltid känns...

Tack Wrapp! Och var snälla och gör en deal med Åhléns, H&M, IKEA, Kjell & c/o etc etc etc så lovar jag att fortsätta använda er app till dagen jag dör.

Vår tredje natt

Vi ska sova nu. Vår tredje natt i denna underbara, luftiga, vackra, ljusa, trivsamma bostad.
Som vi trivs!
Jag har inte bloggat så ofta dessa dagar. Det är nog förståeligt. Att fota bråte, kartonger, kaos och uppackning är ju inte intressant för någon. Att beskriva det med en massa adjektiv för plåga och tortyr som bonus på det redan existerande helvetet är outhärdligt.
Men nu börjar vi komma smått i ordning. Och idag installerade jag äntligen internet också efter en lång kamp med ny leverantör och nya dosor och sökandet efter sladdar i gamla kartonger.
Min kamera har jag fortfarande inte hittat. Börjar bli lite konfunderad då jag inte ens minns att jag har packat ner den. Får nöja mig med mobilen så länge.

Jag är för tillfället väldigt förälskad i vårt sovrum. Det är inbjudande och mysigt. Man vill liksom vara här inne hela tiden.
Min nalle som heter Knalle sover redan som ni kan se. Sötast i världen är han. Han sover skönt i våra språjlans nya lakan från H&M Home. Otroligt fina med underlakan i samma färg. Ger en lyxig känsla när underlakanen matchar påslakanen och örngotten.
Jag ska köpa fler i andra nyanser. De är så sköna och färgerna så fina. Naturnära nyanser.

Nu måste jag lägga mig. Henrik gäspar och Knalle snarkar.
Jag förstår dem.
Det är vilsamt här.
Natti från oss.

Eländes elände

Vi flyttade in helt och hållet igår. Somnade som två stockar. Hela kroppen värker så fruktansvärt och i händerna saknas hudlager av allt lyftande.

I alla fall. Idag vaknar vi och börjar packa upp. Vi kör och kör som två apor. Har ingen mat hemma så det blir ingen frukost, ingen lunch men middag, det ska vi fan ha. Så vi drar ner till Café De Paris och käkar buffé. Utmattade, smärtande och jättetrötta. Vi äter i tystnad.

Går hem för att fortsätta packa upp. Vad händer då om inte...

...att dörren inte går att låsa upp?!

Polisnyckeln vrider sig liksom inte mer än ett halvt varv. Vi kämpar säkert i en kvart innan vi vågar ringa på hos grannen och be om en tång för att få nyckeln att vrida sig. 

Icke sa nicke.

Vi är utelåsta.

Vi försöker tills vi ger upp. Plockar ut nyckeln och tittar. Taggarna på nyckeln saknas. De har gått av.

De tidigare ägarna rings och vi får reda på att de typ nästan aldrig låste polislåset. 

Vi gör alltid det. Sedan jag hade inbrott hemma för 7-8 år sedan, vågar jag inget annat.

Får ringa låssmed.
Han kommer efter 45 minuter. Ser ut som Stakka Bo gör han också.
Sjukt trevlig människa. Rolig och go.
Han försöker låsa upp men eftersom taggarna på nyckeln är borta, går det inte. Han kan ju inte se hur den skulle ha sett ut och skapa en ny. Min egen nyckelknippa ligger inne i lägenheten. Vi behövde ju bara en eftersom vi skulle gå och snabbkäka.
Han får borra bort hela nyckelhuset och byta ut den.

Vi frågar om inte han kan höja handtaget också. Som ni ser slapphänger den bara.
Han skruvar loss den och konstaterar att hela skiten är trasig och det är en tidsfråga innan det inte går att vrida handtaget mer.

Får byta ut handtaget också.
Vi frågar vad det kostar.
Han säger att de fakturerar 1600 för låset, 1200 för utryckningen och 1000 kronor i timmen för arbetet + ett handtag som vi inte fick reda på summan av....

Två timmar senare är vi nu inne. Det här är nyckeln som gick sönder. Helt pulvriserad.
Enligt låssmeden så "är enbart de nycklar som är original, dvs, de som följer med grundlåset/låshuset, de som är bra. Alla kopior på nyckeln är skit. När eller om ni flyttar, ska ni alltså be låssmeden göra nya nycklar till hemmet och inte göra dem hos skomakaren för det är skit från Kina." / Låssmeden.

The D-Day

Idag blev vi några miljoner fattigare och en handfull nycklar rikare.

Första flyttlasset går redan ikväll.
Phew!

Bloggen är här - i sin frånvaro

   Detta är vår hall just nu. En hinderbana av vad som vid första anblicken ser ut som en S&M-dungeon. Det är alltså vårt gym på 100 kilo som jag ENSAM monterade isär och flyttade ut till hallen igår.

Ni kanske har undrat varför det har varit tyst sedan jag kom hem från Thailand. Ni kan sluta undra.
Det är logiskt, vi flyttar på fredag/lördag och tills dess behöver det alltså hetspackas och flyttstädas.

Vardagsrummet. Hinderbanan är över. Det går inte längre ens att komma in där. Fullt från alla vinklar. Vi bor därmed enbart i sovrummet. Vi äter, sover och sk**er där, kan man säga...

Gissa vem som får göra det mesta av det? Inte farbror doktorn inte. Han ursäktar sig med 8 timmars arbetsdag. Den som har det svårare att smita undan är jag som är freelance och jobbar hemifrån.
Av någon anledning anses inte freelance-are ha ett jobb och kan därför alltid ställa upp i tid och otid. Folk som jobbar som anställda är ju så duktiga och slipper efter att arbetsdagen är över...

 Det här är vårt matrum. Ännu en tortyrkammare både visuellt och i ångest när man ser det.

Jag tänkte ändå att jag måste göra ett blogginlägg. Inte av dåligt samvete för att jag inte har gjort ett vettigt inlägg på ett tag lika mycket som att jag faktiskt behöver medlidande över miljön jag tvingas leva i och för att jag känner mig som slaven som inte får lön för mödan utan enbart belönas med bröd och vatten efter 16 timmars arbete. (Det finns en sanning i det. Det är slut på mat och jag äter det enda som finns kvar att äta)

 Det här är vardagsrummet från den andra vinkeln, dvs genom alkoven. Jag undrar varför jag drömmer hetsjaktsdrömmar om trånga ytor varje natt och vaknar kallsvettig?

Låt mig också tillägga att jag har nackspärr ända sedan i början av Thailandresan. Har aktivt diskbråck som inte blev ett dugg bättre efter igår av att lyfta ut 100 kg gym + 400 kg vikter och ställa rubbet i hallen.
På det är jag magsjuk. Diarrée och kräkningar. För att vara tydlig och mycket grafisk.
Har fått nåt som tydligen går just nu enligt farbror doktorn. Han konstaterade det bara, daltade inte ett dugg med mig och tog inte bördan från mina axlar på något sätt genom att exempelvis skruva ner ett högt sittande skåp, rullgardiner och taklampor. Han åt sin middag, pillade sig i naveln och kollade tv-serier tills jag somnade av utmattning.

Antalet kartonger. Flyttlådor + banan = 80 stycken. 

Jag tänkte i alla fall att jag gör ett blogginlägg så att ni inte börjar tro att jag är död, vilket jag visserligen är. Död i levande form. Även kallad zombie.
Sagt var dock inte lika med gjort. Först började jakten på den heliga graalen. Dvs kameran. Letat i en halvtimme men får ge mig. Den är antingen av misstag nedpackad redan eller ligger någonstans mellan Dover och Calais och däremellan finns tyvärr en oigentränglig mur.
Då tänkte jag att jag får ta mobilen.
Vart fan är den då?
Kanske borde ringa den?
Men vart i helvete är hemtelefonen?
Hur fan hittar man i den här röran?
Hittar hemmaluren och ringer men mobilen är urladdad.
Hittar även mobilen på en målarlåda. Måste ladda den.
Vart har vi lagt mobilladdarsladden?
Får ladda den på datorn om jag hittar den.
Ingen idé att använda mobilen som kamera tills den har fått ladda i nån timme, när jag väl hittar sladden...
Måste fota med datorns web-kamera....
 Osv, osv, osv. (Glöm ej, detta är min vardag just nu. Begär icke inlägg! De är en bonusångest jag ej behöver!)

Jag är anal. Mycket anal. Kontrollfreak. Gillar en nästan abnormal ordning och reda. Inte pedant men kontrollerad. Den här miljön ruckar oerhört på mina inre prepubertala barndomstrauman eller vad fan det är som har orsakat ordningsbehovet och Freud får mycket att reda ut här.

Vad ska jag lösa? Vad ska jag packa härnäst? Inte fan kan jag ta internetdosan som numera står mitt i hallen. Det är ju min sista koppling till verkligheten. Men lämnar jag det till sist, blir det tusen snubbeltrådar som man ska passera med alla kartonger. Vad göra? Vad göra? Packa bråte. Öppna väg? I vilken kartong? De är ju slut! Springa till ICA. Tigga babanisar?

Lakanen har röda vinfläckar och kebabsås nu. Så blir det när man bor i dem.

Flyr in i sovrummet för att skriva ett inlägg och möts av järnjungfrun. En tortyrkammares drottning. Metall även här. Inte konstigt att man har rännskita och mardrömmar.
Så.
Nu ser ni hur mycket jag har fått kämpa för ett simpelt inlägg till er. Tyck synd om mig. Ha medlidande. Klappa på mig. Kyss mig. Säg att allt blir bättre för ärligt talat kan jag inte se det genom all stål som har byggt en mur för min syn.